Kanske en inledning. Berättelsens början

Anslag, kallas det på dramatugiska. Själva början, Inandningen. Ansatsen.
Jag brukar säga till mina medarbetare:
- Börja inte prata på första bildrutan. Låt publiken bli lite nyfiken. Lite undrande. Skapa kanke till och med lite förvirring... Men - inte många sekunder.

Leker med en inledande berättartext. Den dök upp... så här kanske:

- Vi lever idag i ett facit... Sollentuna som vi upplever är i mycket ett resultat av politiska beslut som fattades för många, många år sedan. När du sitter där på matteprovet i skolan, skulle du allt bra gärna vilja kika i facit.... Politiker som fattar beslut skulle nog också gärna vilja hoppa in i framtiden för att se om de räknar rätt idag... Men, det går ju inte.

Journalisten tittar först i facit. Jaha... så här är det nu... Hur resonerade politikerna och varför blev det så här tokigt.. eller så här väldigt bra...

/därefter presenteras situationen för Runan. Pengarna som på ett eller annat sätt ska betalas tillbaka - av dagens och morgondagens barn och föräldrar/

... kanske en öppning. Vi får se om den håller